Reflektion 2:2

Carlgren&Marton (lärare av i morgon, del2).

Om jag nu skulle ta och fortsätta min reflektion.
Jag håller mig kvar i samma ämne som jag skrev om i mitt förra inlägg.
Man kan se i stycket som handlar om matematik, hur pedagogen ändrar sitt undervisningssätt så att alla elever tillslut förstår innehållet och hur talen var uppbyggda.
Något som de också skriver om är att pedagoger/lärare har svårt att överge den klassiska undervisningen.
Pedagogerna använder sig ofta av vad som kallas recitationsmönster. D.v.s

1. Läraren frågar
2. Eleven svarar
3. Läraren värderar svaret

I detta fallet kan jag inte riktigt hålla med. Det är enligt min erfarenhet relativt lite av denna typen av undervisning. Vad jag själv erfarit är att det är mer vanligt att man faktiskt försöker ha en diskussion, för att på så sätt få fram ett resultat.

Kanske beror det på vilka åldrar man undervisar i eller vart i landet man är verksam, alla elever klarar kanske inte av att föra en sådan diskussion. Det är intressant att se hur dom tar upp vikten av att balansera enskilt arbete med kollektiv genomgång. Detta är något som jag kan relatera till och som jag faktiskt helt och hållet håller med om.

Det kan inte vara lätt att hitta en bra balansgång, då det säkerligen är en spridning på elevernas kunskaper. Hur ska man då egentligen förhålla sig till detta när det blir dags att undervisa en klass själv? Ja det kommer att bli intressant, att se hur man lyckas med detta. Förhoppningsvis är vi utrustade med massa goda tankar och ideer.