Reflektion 3:2

Carlgren&Marton

Och så till inlägg nummer 2.

Ett av styckena i boken som gav upphov till ett gott skratt. Det är beskriver hur en lärarinna samtalar med eleverna om vem som bestämmer och "äger vad".

Där ser man hur vissa elever tar saker och ting bokstavligen. Eleverna menar att den som äger skolan är dess rektor, för den bestämmer över alla andra.

Om jag nu går vidare i boken så faller mina ögon på ett stycke som handlar om, vad som kännetecknar en bra lärare? På den frågan finns inga enkla svar eller ett enda, läraren ska kunna lära ut på ett bra sätt. Det ska passa den grupp elever som man har just då och där.

Därför är det extra viktigt att kunna lyssna och verkligen höra vad det är barnen säger, se till att få en god relation som gör att eleverna känner en trygghet. Det blir en aning enklare för eleverna att ta till sig kunskap om de känner sig bekväma i situationen.

Lilla Missan som bebis

Reflektion 3:1

Carlgren&Marton

Till denna reflektion har jag läst sista delen av ovanstående författare, enligt mitt tycke också den som var bäst.

Jag gillar den liknelsen de gör med att moderna skyskrapor inte är fast förankrade i marken......

Det är så sant som de skriver att vi som lärare inte alltid kan stå fast vid ett sätt att undervisa, vi måste liksom skyskrapan också "böja" oss. Som lärare i 2000-talet behöver vi ha en klarare struktur, vi behöver ha tydliga bestämmelser om vi ska kunna hjälpa våra elever på bästa möjliga sätt. Dessa elever är trots allt våran framtid, ska de inte förberedas på att ta över ansvaret en dag? Jo det anser jag i alla fall. Det är av största vikt att vi engagerar oss i deras utveckling, kanske vi lär oss något nytt på resans gång och kanske kan vi få några goda skratt längs vägen med.